Mördarjakt i 1910-talets New Orleans
New Orleans år 1919. Droger och bordeller har förbjudits, men för den som letar går det att få tag på det mesta – istället för i marmorfontäner serveras absinten numera i diskreta metallmuggar. Musiken betyder allt och den nya jazzen håller på att växa fram. Den svarta delen av befolkningen får inte många tillfällen att öppet visa sin kultur, men i ett begravningståg går den unge Lil’ Lewis Armstrong och spelar på sin kornett. Han har ännu inte ändrat sitt namn till den franska stavningen Louis, under vilket han ska bli känd för hela världen.
Under den här tiden härjade en mördare i staden. Han kallas Yxmannen och han gäckar polisen. En dag kommer ett brev till den lokala tidningsredaktionen Times-Picayunes:
Högt aktade dödlige: De har aldrig fångat mig och kommer heller aldrig att göra det. De har aldrig sett mig, för jag är lika osynlig som den eter som omger er jord. Jag är inte människa, utan ett väsen och en demon från hetaste helvetet. Jag är den som ni Orleans-bor och er dåraktiga poliskår kallar Yxmannen.
Berättelsen är baserad på faktiska händelser, en seriemördare härjade verkligen i staden under den här tiden, och breven som är publicerade i boken sägs vara skrivna av honom. I anslutning till de personer som blev mördade fann polisen tarotkort, och spekulationerna om vem som kunde ligga bakom var många. I verkligheten löstes aldrig morden.
Romanen kretsar kring tre personer som försöker lösa fallet. Dessa tre är:
Polisen Michael Talbot som har ansvar för utredningen. I en stad där polisen är känd för sina kontakter med maffian är man inom kåren misstänksam mot den hederlige Talbot. Han anstränger sig för att hitta ledtrådar som ska leda honom närmare Yxmannen, men han kämpar också för att en hemlighet han bär på inte ska komma ut.
19-åriga Ida Davis är sekreterare på en detektivbyrå och Lil’ Lewis Armstrongs bästa vän. Hon är en försiktig, men modig tonåring med hy ljus nog att tas för vit, vilket inte gör henne populär i hemmakvarteren Battlefield.
Och så John Riley, journalisten som definitivt sett sina bästa dagar. Men det är han som öppnar det där brevet på tidningsredaktionen den där majmorgonen 1919 och blir på så sätt indragen i fallet.