”Det sker något när man är omgiven av ett rum som är oändligt”
I självbiografin Löparens hjärta, som gavs ut 2015 berättade Markus Torgeby om hur löpningen blev hans tillflykt för att hantera kaoset inombords. Han upptäcktes av en tränare som ville satsa på elitnivå, men med kravet på prestation blev löpningen snart ångestladdad och friden den tidigare inneburit var borta. Var fanns den?
Som tjugoåring bosatte sig Markus ensam i en kåta i jämtländska skogen. Under fyra år levde han där av och med naturen, sprang över fjället, genom skogen, längs Indalsälven, utan krav på resultat. Där var den, friden.
Sova ute,
som är Markus Torgebys andra bok, är indelad i tre kapitel, som gör nedslag i perioden före, under och efter tiden i skogen: uppväxten på Öckerö, eremitlivet och till sist tillvaron med familjen i det hus han byggt i närheten av platsen där han ensam slog rot.
Runt knuten står kåtan kvar, redo när någon behöver sova ute.
Boken innehåller dessutom råd om exempelvis kost, att göra upp eld, hygien, verktyg, sovplats, materialval och vänder sig till den som vill leva i naturen, eller helt enkelt bara sova ute, oavsett miljö. Berättelsen ramas in av ett återkommande resonemang om vad som är viktigt i livet.
Ledtråd: inte konsumtion och prestation.