När andra skulle ha gett upp har han bara fortsatt: Denis Mukwege, läkaren som startade Panzisjukhuset i östra Kongo.
Här har krig härjat i åratal och bland de värst drabbade är kvinnorna, som ofta utsätts för brutala gruppvåldtäkter.
Gynekologen Denis Mukwege har satsat allt han har på att hjälpa dem och ibland arbetat uppemot 18 timmar om dagen med att operera kvinnor vars inre organ har trasats sönder av det fruktansvärda våldet.
Denis Mukweges far var präst och Denis har berättat om hur han redan som barn var frustrerad över att faderns bara kunde erbjuda sina församlingsbor böner och andligt stöd men ingen medicinsk vård. Som vuxen utbildade han sig till läkare och grundade Panzisjukhuset, där han egentligen hade tänkt arbeta som förlossningsläkare. Istället började våldtagna kvinnor strömma till kliniken och hans arbete fick en helt annan inriktning.
Denis Mukwege har en särskild koppling till Sverige eftersom Panzikliniken drivs med stöd från både Pingstmissionen, Läkarmissionen och Sida. Han har fått många utmärkelser under åren: Olof Palme-priset, Wallenbergmedaljen, Right Livelihood Award, Sacharovpriset och nu senast Nobels fredspris.
I den här boken berättar journalisten Berthil Åkerlund om Mukwege, som han har följt och samtalat med under lång tid. "En god människa", kallar Åkerlund honom. "En man som förblivit i kontakt med sina djupaste känslor av empati och kärlek till medmänniskorna men också av vrede över orättvisor och politiskt rävspel."