Ta hand om min mor

Hela ditt liv har du gått framför din fru. Ibland kunde du vika om hörnet utan att ens se dig om. När din fru ropade på dig långt där bakom knotade du och frågade varför hon gick så sakta. Du tog för givet att det var på samma vis ni skulle fortsätta livet ut. Men sedan den där dagen på centralen i Seoul när du åkte iväg med tunnelbanan, den dagen när hon bara var några få steg bakom dig, har din fru fortfarande inte kommit till dig.

Ta hand om min mor inleds med att huvudpersonen, 69-åriga Park So-Nyo, försvinner på en järnvägsstation i Seoul. Hon och hennes man är i huvudstaden för att hälsa på sina barn och för en gångs skull är det ingen som möter dem – de har tänkt klara sig själva. Men i vimlet bland människorna på stationen kommer de ifrån varandra.

Fadern och barnen letar. De sätter upp anslag och utfäster belöningar till den som kan komma med information som gör att de hittar modern. Men inget hjälper - hon är och förblir borta. Personer de möter pratar om en äldre kvinna i trasiga plastsandaler och med sår på fötterna som letar mat i soptunnorna. Kan det vara hon?

Medan barnen letar och förtvivlar hinner de fundera ganska mycket på vem modern egentligen var. De har alltid tagit henne för given, men aldrig brytt sig om att tänka på henne som en individ med egna drömmar och förhoppningar. Det finns en distans mellan familjemedlemmarna och moderns försvinnande gör dem inte mer sammansvetsade, snarare kommer motsättningarna fram i ljuset. De tvingas också tänka över sina egna äktenskap och relationerna med de barn de själva har satt till världen. Det är framförallt de två äldsta barnen som läsaren får följa: sonen Hyong-chol som alltid fick den bästa maten och inte behövde arbeta i jordbruket eftersom han skulle bli åklagare, och dottern Chi-hon som trodde sig känna sin mor så väl, men med tiden har insett att de i själva verket är främlingar för varandra. Och så finns där maken, han som hela tiden satte sina egna intressen i främsta rummet. Historien berättas ur fyra olika perspektiv och varje berättare har sina egna minnen och funderingar som så småningom ger läsaren en ganska god inblick i hur So-Nyos liv har varit. Till sist får också hon själv berätta.

Ta hand om min mor blev en bestseller i Korea och belönades med Man Asia-priset 2011, vilket inte är svårt att förstå då Shin Kyung-Sook faktiskt klarar av att hålla sig på rätt sida om den gräns där en berättelse av det här slaget övergår till alltför stor sentimentalitet. Det vore lätt att spela på läsarens eventuella skamkänslor över att inte ägna sina gamla föräldrar tillräcklig uppmärksamhet, men Shin faller inte i den fällan. Och alla, både barn och föräldrar, kan föreställa sig skräcken och maktlösheten då en närstående som inte kan klara sig själv försvinner i en myllrande storstad.

Om författaren:

Kyung-Sook Shin kommer från en jordbrukarfamilj med sex barn, men flyttade till huvudstaden Seoul som sextonåring. Hon har varit författare i drygt trettio år och har framförallt blivit känd för sina noveller och essäer. Inspirationen till Ta hand om min mor, som är hennes sjätte roman, kom en dag när bokens allra första mening dök upp i huvudet på henne: ”Det har gått en vecka sedan mamma försvann.”

Shin räknas som en av författarna ur det som brukar kallas Generation 386: den generation sydkoreaner som föddes på 1960-talet och som blev mycket aktiva i den koreanska demokratirörelsen på 1980-talet. De var den första generation koreaner som inte behövde leva i fattigdom och deras liv skiljer sig markant från deras föräldrars och farföräldrars. Det sociala engagemanget märks i Shins författarskap, där hon ofta lyfter fram kvinnors, fattigas och utstöttas erfarenheter.