Stanna hos mig

Nigeria, 1980-talet. Landet är en militärdiktatur, kupper och maktövertagande tillhör vardagen, polisen samarbetar med brottslingarna och överfallsrån i hemmen är inte ovanliga.

I ett fint hus omgärdat av en hög taggtrådsmur bor Yejide och Akin. Trots oroligheterna i landet har de ett ganska vanligt liv, de älskar varandra och har det bra. Men efter några års äktenskap har de fortfarande inte fått några barn och Akins mamma börjar tappa tålamodet. Hon lägger hela skulden på Yejide och föreslår att Akin ska skaffa sig ytterligare en fru. Varje vecka presenterar hon en ny kandidat och efter ett tag får Akin nog. Han går med på att gifta sig med den unga Funmi.

Yejide som alltid trott att hon och Akin skulle leva i ett monogamt äktenskap får panik. Hon får ständigt höra att det är hennes fel att det inte blivit några barn, och i ett sista desperat försök fäljer hon med sin svärmor till en mirakelman. Han utför en ritual och efteråt blir hon gravid – eller ja, det tror hon i alla fall. Efter 11 månader har det ännu inte kommit något barn, och läkarna kan inte se något på ultraljudet. När inte heller Funmi blir gravid växer Akins panik och han funderar ut en plan för hur barnfrågan ska lösas.

Stanna hos mig är en tragisk och sorglig berättelse, men den saknar inte inslag av humor. Språket är rakt och enkelt, stundtals bitskt, och författaren är en utomordentlig iakttagare. Läsaren får en inblick av livet i Nigeria och de kulturella traditioner som (i alla fall på den tiden) verkar ha styrt många människors liv.